Vår första bröllopsdag

Idag, den 16e juli, firar jag och Håkan vår första bröllopsdag. 

Tänk att det redan hunnit gå ett helt år sedan vi stod framför prästen i Ingatorps kyrka och lovade varandra evig kärlek inför släkt och vänner. 


Om tre veckor döps vår son i samma kyrka och jag känner mig lyckligare än någonsin!

Det liv jag lever har varit sååå värt att vänta på. Håkan, min älskade man, att våga träffa dig är det bästa beslut jag någonsin fattat. Nu 3,5 år senare är vi gifta, har barn, hus och hund. Livet är inte alltid enkelt, men med dig vid min sida går det lättare. 

Goda grannar

Idag blev vi överraskade av grannarna. Elisabeth och Elisabeth kom med en liten påse till Erik. I den låg en jättefin vädurskanin. Den ligger Erik och pratar med. 

Majskolvar är inte bra för hundar

Igår fick vi göra en utflykt jag inte riktigt räknat med, eller velat göra. Vi fick åka med Timjan till Läckeby djursjukhus. 

I fredags hade vi kompisar över på grillfest. Håkan och jag åt bl.a. grillad majskolv och resterna slängdes på komposten. I söndags var Timjan i komposten och käkade de där resterna av majskolvarna. På måndagsmorgonen upptäckte vi att hon spytt lite här och var under natten, på många ställen låg små högar med majs. Inget mer med det, bara att städa upp. Hon mådde som vanligt, åt och drack och var med oss på promenad. Men så natten till igår hade hon bajsat inne på ett flertal ställen och när vi klev upp var hon väldigt slö, gick sakta, nosade inte på Erik en enda gång och var verkligen inte sig själv. Så jag ringde veterinären i Vimmerby som tyvärr inte kunde ta emot förrän fredag men ansåg att hon behövde kollas på direkt. Jag blev hänvisad till Jönköping (9 mil) eller Kalmar (14 mil) och valde att ringa till Läckeby (Kalmar). Jag tänkte som så att om det skulle vara något, att jag skulle behöva hjälp på nått sätt, så finns mina föräldrar inte allt för långt bort. Nu valde Håkan att följa med så vi hämtade honom på jobbet och körde mot Kalmar. 

Boven i dramat.
Väl på plats kände en djurvårdare igenom henne, sen kom veterinären. Timjan röntgades och vi fick veta att hon inte verkade ha några majskolvsrester i tarmarna som orsakade stopp (vilket just majskolvar kan göra, de är för hårda för hundar). Vi fick välja på om vi ville ta med henne hem direkt eller om de skulle hålla kvar henne för observation. Eftersom vi faktiskt fick välja så kände vi att vi ville ta med henne hem igen, så vi löste ut oss och åkte hemåt.

Hungriga och trötta stannade vi hos mina föräldrar. Vi hade förvarnat dem om att vi ville ha nått i magen innan vi åkte hem och hade räknat med kaffe och smörgås men när vi kom var grillen tänd och vi fick hamburgare. Mina underbara föräldrar! ♡

Dumma majsätande hund. Skönt att det gick bra. 

Livstecken

Eriks utveckling går i rasande fart. Han är med så mycket, lyssnar, tittar, skrattar. Och han "pratar" otroligt mycket. Han kan ligga och jollra hur länge som helst när han är på bra humör, antingen tillsammans med oss eller ensam på en filt. 

Såhär sitter vi ofta, Timjan, Erik och jag. Mysigt värre. 
Det ska bli så himla roligt när han blir större och vi kan ta med honom på saker som han kan uppskatta. Han har hittills varit på Filmbyn tre gånger, men han är alldeles för liten för ett sånt ställe. 

Här hemma händer det också grejer. För varje dag som går får vi mer och mer ordning, ett litet litet steg i taget. Bland annat har vi nu fått ett normalt TV-rum. Skinnsoffan som stod här har äntligen hamnat uppe på hallen, efter att den stora soffgruppen som stod där fått ny placering i ladugården. När soffan försvann från vårt TV-rum blev det mycket luftigare här och möbleringen känns vettig. 

Redan 2 månader

Nu är han 2 månader, vår älskade son. Erik heter han förresten och är en riktigt liten goding. Livet rullar på med blöjbyten, matning och annat nödvändigt. När Erik var 4 veckor gammal började Håkan jobba igen efter ledighet, det var en extra stor omställning att behöva klara sig själv på dagarna, men det går ju när det liksom måste. Vi har det bra här hemma Erik, Timjan och jag.

Förra veckan var vi på BVC och uppmätte 54,5 cm och 4150 g. Det är en ökning på 4,5 cm och 890 g sedan födseln. Nästa vecka är det dags igen. Han växer så det knakar vår lilla grabb.



Timjan accepterar honom fullt ut nu. I början gick hon iväg när han skrek men nu springer hon och tittar till honom när han låter. 

En kort sammanfattning av det mest underbara dygnet hittills

Så hände det då, det där vi gått och väntat på i nästan 9 månader. När jag började räkna efter nu så är det ganska precis 8 månader efter att vi upptäckte graviditeten.

Den 22 april 2017 kl. 17.50 föddes den mest underbara lilla pojke jag någonsin sett (sorry Håkan, men du ligger tvåa här...). 

Kvart i tolv fredagen den 21 april gick vattnet. Eller forsade är väl mer rätt ord, det bara rann och rann. Ringde till förlossningen som sa att då jag inte hade några värkar, mer än lite molande värk liknande mensvärk, så skulle jag ta en alvedon och försöka sova. Blev inbokad för kontroll på lördag förmiddag. Håkan bäddade min säng för att liksom skydda den lite mot allt vatten, men jag hann knappt lägga mig ner innan det kom en värk. Sen kom det en till, och en till... När det kommit 3 på en tiominutersperiod ringde vi in till förlossningen igen och förklarade läget. Blev ombedda att komma in så det var bara till att börja göra sig i ordning. Håkan ringde sin mamma så hon kunde komma och hämta Timjan och sen packade han ut nödvändigheter i bilen, utifall att vi faktiskt skulle få med oss en bebis hem. Sen bar det av mot Eksjö.
Runt två på natten vandrade vi in på förlossningen och fick komma in på en förlossningssal. Vitala parametrar kollades och CTG kopplades. En barnmorska undersökte och konstaterade att jag inte öppnat mig mer än 1 centimeter. Värkarna kom och gick, högst acceptabla i smärtstyrka. Fick en liten medicinmix, så kallad sovdos, med värk- och sömntabletter och se var det bara till att försöka sova. Sov ungefär 3 timmar och vid nästa undersökning hade jag inte öppnat mig något mer. Åt lite frukost, kaffe och ett par smörgåsar. Fortsatta CTG-registreringar under dagen som var avvikande och resulterade senare i läkarkontakt. Bebisen var stressad i magen av någon anledning och de misstänkte för lite fostervatten varpå de skulle försöka få in mer vatten. Runt 12 timmar efter att vi kom in fick jag börja andas lustgas för att ta mig igenom värkarna. Tyvärr gav gasen mig inte så mycket mer än illamående. Önskade få epidural och en undersökning visade på att jag var öppen 5 centimeter. Epidural sattes och en läkare skulle försöka få in mer vatten i livmodern, detta misslyckades dock efter flera försök. Under tiden jag låg med benen i benstöden hände det grejer... Öppnade mig ganska mycket på kort tid, epiduralen tog bra och det gick ganska bra att andas igenom värkarna. Trycket neråt ökade hela tiden och tillslut var det ingen idé att hålla emot längre. 17.50, ungefär en timme efter första krystvärken kom den finaste lilla pojke man kan tänka sig ut till världen. Med tårar i ögonen tog jag emot honom på mitt bröst och grät av lycka när barnmorska och läkare sydde ihop det jag spruckit. Sedan låg han på mitt bröst och tuttade länge... 
Efter några timmar var det en rörd och nervös pappa som för första gången höll sin lilla son och assisterade vid vägning och mätning. 3260 g tung och 50 cm lång. 
När mätning och vägning var klart blev vi överflyttade till BB-avdelningen där vi äntligen kunde få slå på våra telefoner och ringa våra familjer. Det obligatoriska grattisfikat fick vi såklart också och för mig var det det första jag fick i mig i matväg sedan frukosten. 


Natten gav inte så mycket sömn, bebisen åt och åt och åt så han låg bredvid mig i sängen eller på mitt bröst. Var tredje timme kom personalen in för andningskontroll och vid några tillfällen i början även temperaturkontroll. 
Vi var kvar på BB till måndag förmiddag, sen kände vi att det var okej att åka hem. Man blir lätt lite rastlös. Bebis godkändes av barnläkaren och mina stygn kollades av barnmorskan. 

Jag har känt mig väl omhändertagen på förlossningen och BB från det att vi kom in tills att vi lämnade och åkte hem. Visst, man är väl inte jätteglad på personalen när de tvingar upp en på toaletten mitt i värkarbete när man har ont och bara vill skrika, eller när man känner sig som en jättebebis som har sjukt ont och de klappar på en och säger att man är så duktig så. Men i efterhand är jag glad över allas stöttning.

Ett speciellt stort tack riktar jag till min underbara man som funnits vid min sida hela vägen, från början till slut. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hade aldrig klarat detta utan dig! 💗

Påsken 2017

Påsken kom och påsken gick. 


På skärtorsdagskvällen kom mina föräldrar och yngsta syster. Som alltid när man har besök, oavsett vem eller vilka, så blev det mat och umgänge. På torsdagskvällen just blev det varma smörgåsar. 

På långfredagen sjöng jag i kyrkan i Ingatorp med kyrkokören och mamma följde med och lyssnade. Här hemma hade det under tiden kopplats el i badrummet och när pappa och Håkan kom från hundpromenaden så stekte vi hamburgare för glatta livet till lunch/middag. Senare på eftermiddagen åkte besökarna hem för att umgås och äta påskmat hos mormor och morfar.

Lördagen var en lugn hemmadag, på kvällen/natten sjöng kören i påsknattsmässan i Bellö. Trots detta orkade jag på söndagen upp till kyrkan på söndagsförmiddagen (de firar inte gudstjänst förrän kl. 11 här), medan Håkan åkte till svärföräldrarna för att plantera skog. Åkte dit jag också efter kyrkan för att äta lunch. På kvällen när de var färdigplanterade kom de hit allihopa, Håkans syster med sambo och hans syster, Håkans bror och svärisarna. Vi bjöd på helstekt anka med nån kål och till efterrätt blev det pavlova. 


Måndagen bjöd på mer plantering, här i Hornsved denna gången. De kämpade på och i halvtid kom de hit för att få i sig lite mer energi i form av kaffe och smörgås. Så mycket pålägg som jag plockade fram då tror jag inte att jag haft på bordet samtidigt tidigare. Kvällen blev en slapparkväll i soffan, som så ofta annars. 

För mig som ändå bara går hemma och skrotar spelar det kanske inte så stor roll, men för den som ska jobba är det skönt att få varva ner.